Vi snackar med Petri Nygård i Kampen och blir tagna av hans sympatiska utstrålning.

Petris nyaste singel Käki i härlig retroförpackning.Sandra Suominen / Yle

Att sjunga om att dricka är ingen ny grej här i Finland, man kan tycka att vi har gjort det sedan urminnes tider. Och i de flestas ögon är Petri Nygård en av frontmännen när det gäller suparlåtar.

- Människor och media är lite ute och cyklar, eftersom de inte vet i vilket fack de ska sätta mig. Jag tycker det är intressant. Jag tycker själv att jag är ett original och kör min egen grej, reflekterar Petri.

De flesta tror att Petri bara sjunger om att supa och knulla, men det är bara de låtarna som blir singlar. Varför har du inga singlar som visar på din diversitet?

- Trollaa och Lomalla-låtarna är lite annorlunda, kanske jag i fortsättningen kommer att välja mer sådana låtar.

Petri är en skivsamlare och förstår inte varför människor bara köper singlar. Själv släpper han snart sitt sjunde album, Valmis Mihin Vaan.

- Jag önskar att människor köper skivan för helhetens skull, säger Petri.

Om man lyssnar på albumet från början till slut förstår man att han är redig och ärlig och inte ett fyllesvin som de flesta tror att han är. Själva blir vi mycket positivt överraskade av hur sympatisk Petri verkar när vi snackar med honom. Vi tror minsann att han har konverterat oss från tvivlare till diggare.

Nu är det Henrik Lindholms tur. Showdowngitarristen Henrik Lindholm från Kimitoön släpper en soloskiva med egna låtar. Debutalbumet bär namnet Jag är en speleman. Bandkollegan Jussi Lindberg samlade gamla favoriter på en soloskiva för ett par år sedan och gick in i Guldklassen med Minns du den sommar. Kommer Henrik Lindholm att följa Jussi i spåren?

Henrik Lindholm utmanar på veckans Danslista med låten Om du känner dig så ensam, med musik av Henrik och text av vännen Henry Grusander.

Jag är en speleman innehåller 12 låtar, varav två är instrumentala. Det mesta av materialet har Henrik skrivit själv, nyligen eller under årens lopp.

Inspelningen är gjord i Henriks egen hemstudio.

- Det blir spännande att höra vad folk tycker, säger en förväntansfull Henrik Lindholm. Första responsen från vänner och bekanta har i alla fall varit god.

- Endel har gillat Där som bäcken har sitt slut, andra har lyft fram Vem gjorde fel, berättar Henrik. De lite yngre gillar Om du känner dig så ensam, så det är roligt att testa den på Danslistan.

Henrik Lindholm är gitarrist och sångare i kimitobandet Showdown, som numera är en trio. Showdown slog igenom på 80-talet tack vare Syksyn Sävel, som de vann 1987 med låten Sommar´n 78.

Veckans andra utmanare är svenska Drifters, som fick en vecka till som utmanare och danska gitarrbandet Danish shads. Från Danmark har vi en utmanarlåt med ett ursprung i en känd dansk musikalfilm från 50-talet.

Lasse Stefanz fortsätter som etta, tätt följda av Högtryck och San Marino & Linda.

Håkan Streng fick röster som räckte till en plats på Danslistan, medan Matz Bladhs föll ur listan efter 12 veckor.

Häng med i röstningen på Danslistan!
I Vega på söndag kl. 14.06 och tisdag kl. 13.03.

Country music's biggest night, årets händelse i countryvärlden, countryns motsvarighet till filmens Oscars.

Den årligen återkommande prisgalan som CMA - Country Music Association arrangerar, den brukar man beskriva på många olika sätt. Onsdagen den 6:e november var det igen dags för prisutdelning och tacktal, glam och glitter i Nashville.

Taylor Swift förhandsfavorit

Årets upplaga av prisgalan var ren den 47:e i ordningen. Evenemanget gick också denna gång av stapeln i Bridgestone Arena, hallen där stadens hockeyhjältar Predators för det mesta håller till.
CMA delar ut pris i många olika kategorier. I diskussionerna och spekulationerna inför galan var Taylor Swift förhandsfavorit, hon var nominerad för pris i hela sex olika kategorier. Årets stora överraskning var att en ny talang Kacey Musgrave också lyckades nå upp till sex förhandsnomineringar. Att bli nominerad för ett pris är förstås inte detsamma som att vinna det, Taylor Swift vann två pris i år, ett gick till Kacey Musgrave.

And the winner is...

Det var flere välkända namn som fick pris också i år. Här pristagarna i de viktigaste kategorierna.
Årets sångare: Blake Shelton
Årets sångerska: Miranda Lambert
Årets duo: Florida Georgia Line
Årets grupp: Little Big Town
Årets nykomling: Kacey Musgraves
Årets album: "Based On A True Story" - Blake Shelton
Årets singel: "Cruise" - Florida Georgia Line
Årets sång: "I Drive A Truck" - Lee Brice
Årets entertainer (huvudpriset): George Strait

Den bästa countryn?

Det här är årets bästa country enligt CMA. Varje år finns det förstås också många som är av annan åsikt, som hellre skulle ha sett andra pristagare. Det finns också de som anser att CMA-galan enbart är ett glittrande, kommersiellt spektakel som nu för fram musik som har mycket litet att göra med den verkliga countrytraditionen.
Musik väcker känslor, väcker diskussion. Intresset för CMA-galan är i alla fall fortfarande mycket stort. Enbart i USA följde över 15 miljoner med direktsändningen från Nashville. Dessutom sände man direkt till flera andra länder - Kanada, Storbritannien, Irland, Australien. Valda delar från galan brukar också dyka upp i vår TV så småningom. Så än är CMA-galan i början av november värd att kallas "Country music's biggest night".

Popfredag 15.11.2013 i Radio Vega

Vi har sammanställt höstens kanske mest mångsidiga och kompletta spellista. Avnjuts under en varm pläd eller dansande på köksbordet.

Vi frågade (nästan) alla våra Kampengäster vilka deras tre höstiga låtfavoriter är och sammanställde den ultimata spellistan för såväl dystra som soliga höstdagar. Populäraste låten var utan tvekan Guns N' RosesNovember Rain och näst mest populära var gästernas egna låtar.

Njut!

Mårten är den första, som nu har fått välja musik ur hela Yles stora skivarkiv i programmet Min musik, och som tema har han musikalmusik. Från Broadway till Duvemåla ger han som rubrik för sin lista.

- Jag kallas av de flesta får Måti och kommer från Borgå. Efter dryga 40 år i arbetslivet är jag nu en "ung" pensionär.

- Jag lyssnar mycket på musik och är en "allätare" vad gäller min musiksmak. Vad beträffar mitt intresse för just musikaler väcktes redan i min ungdom då jag fick se på Sound of Music
på Svenska Teatern i Helsingfors, 1964. Sedan dess har jag varit "helt såld" för detta slag av musik och har sett en del musikaler i Finland och även utomlands.

Mårten berättar bland annat att då musikalen Miss Saigon skulle sättas upp på musikteatern Göta lejon i Stockholm, blev man tvungen att bygga om teatern för 30 miljoner kronor.

Måndag 11.11.2013 kl 19.30 och söndag 17.11 kl 8.05

EN VÄRLD AV TONER (Sound of music)
Towa Carson

I NATT (West side story)
Niklas Andersson & Myrra Malmberg

ONE DAY MORE (Les miserables)
Hugh Jackman, Anne Hathaway

SE MIG SOM JAG ÄR (Play Me)
Emelie Granvik

DON´T CRY FOR ME ARGENTINA (Evita)
Madonna

VARFÖR GUD (Miss Saigon)
Peter Jöback

AS IF WE NEVER SAY GOODBYE (Sunset boulevard)
Barbra Streisand

DU MÅSTE FINNAS (Kristina från Duvemåla)
Helen Sjöholm

MEMORY (Cats)
Barbra Streisand

SANDY (Grease)
John Travolta

THE WINNER TAKES IT ALL (Mamma Mia)
Meryl Streep

GRYNING, SKYMNING (Spelman på taket)
Fred Negendanck, Martina Roos, Sören Lillkung, Toni Regnér

Gör en egen låtlista här

Vi som trodde att hon redan har gjort allt, men Lady Gaga överraskar oss igen. Vad kommer till näst?

Lady Gaga som är känd för sina kreativa outfits och märkvärdiga look hade på sin releasefest för ARTPOP -albumet på sig den egendomligaste dräkten vi har sett hittills. En batteridriven dräkt som hon flög sex meter framåt i, det var hon först i världen med!

Under tidigt nittiotal var Pearl Jam ett av de tongivande grungebanden. Låtarna handlade om ångest, liv och död. Bandet har åldrats men sjunger ännu om livet.

Det har gått fyra år sedan Pearl Jam senast gav ut ett album, Backspacer, som fick blandade recensioner och vars dygd var att innehålla några reflekterande och smärtsamt existentiella låtar som bröt mot det mera rockiga stuket som bandet sysslat med under större delen av 2000-talet. Pearl Jam är bra på att skapa tryck på sig, inför Lightning Bolt hade bandet nedräkning på sin webbplats. En nedräkning lovar mycket och efter dryga tio genomlyssningar tycker jag att bandet levererar sådär.

Lightning Bolt öppnar med ett par garageösande låtar som i sig inte är dumma, med de är heller inte särskilt fantasifulla. Pearl Jam är ett band som allt starkare söker sig tillbaka till sina egna rötter, The Who, lite Pink Floyd, Led Zeppelin och diverse punk. Problemet, om man tillåts formulera sig så, är ändå att band som till exempel Mudhoney gör bättre garagedoftande rock än Pearl Jam. Råvarorna är ändå i skick; bandet spelar fint som alltid och Eddie Vedders röst kan rädda det mesta – ändå inte den bluesrockiga versen på låten ”Let the records play”. Det riffet borde vara förbjudet år 2013. Tidvis brister Pearl Jam i smak och ter sig som ett traditionsbevarande, inte nyskapande, band.

Efter att ha avhandlat bristerna är det då dags för förtjänsterna. Lightning Bolt innehåller en handfull av det som var mest spännande på förra albumet, nämligen lugna och filosofiska sånger. Sirens är galet vacker och Vedder uttrycker en blandning av tacksamhet över vad han, trots allt, har och hur den känslans avigsida är en rädsla för att allt kan tas ifrån en människa när som helst. Livet , också då det är som bäst är oändligt skört, och det här uttrycks i en låt på några minuter. På ”Future Days” fortsätter tacksamheten över att ett du gjort honom till en anständig människa – något som han inte kunde ha gjort av egen kraft. Hans kraft har sitt säte utanför honom själv. Filosofiskt, ödmjukt och sympatiskt. Så finns också naturromantiska ”Yellow moon” och på hawaiicountryga ”Sleeping by myself”, en låt som redan fanns med på Vedders soloalbum Ukulele songs, gör - förmodligen - gitarristen Mike McCready guld av ett par enkla toner. Låten är bättre i Pearl Jams grepp än i Vedders ukuleletolkning.

Helhetsintrycket blir att Pearl Jam gärna skulle få koncentrera sig på det man gör intressantast och bäst just nu – existentiell lyrik i nästan balladform. Ässet på plattan, och det som också torde få gamla grungare att känna sig förlösta, är titelspåret. Det är en lyrikmässigt ganska traditionell och laddad kärleksbeskrivning men Vedder öppnar rösten så att den böljar över en som en av de där stillahavsvågorna som han så älskar, och lyfter upp en. På vågens topp är hjärtat starkt och fritt. Precis så skall rockmusik kännas.

Matangi inleds med ett upplyst ”Om”, det där eviga som också Herman Hesses Siddhartha hörde vid floden och som innebar slutet på hans resa och letande. M.I.A. däremot står synnerligen i nuet, med blicken framåt och hon fortsätter skapa popmusik som låter som ingen annans. Det innebär kulsprutelyrik, beats som slåss om utrymmet i låtarna, otaliga samplingar, röster som är preparerade på olika sätt, utsvävande. M.I.A. klistrar, lappar, färgar hämningslöst och hennes fantasi verkar gränslös. Att lyssna på hennes album är alltid en spännande upplevelse. Det gäller också för Matangi.

Matangi är hindgudinnornas gudinna läser jag, en som alltid talar sanning, ur hjärtat. Frispråkighet och uppriktighet gäller också för M.I.A. och hon rappar om hur hon enligt folk sabbade för Madonna på Super Bowl, ett uppträdande där M.I.A.s långfinger väckte indignation i ett uppenbarligen konservativt U.S.A. ”Go back to India” sjunger hon som kommer från Sri Lanka och har växt upp i England och nu bor i Amerika. Så enkelt fångar man och uttrycker man folks enfald.

Då de tidigare albumtitlarna Arular syftade på pappan, tamilkrigaren, och Kala på mamman, kämparen så syftar Matangi på M.I.A. själv som egentligen heter Mathangi i förnamn.

Jag har alltid varit svag för M.I.A.s kanske mera formrena poplåtar, de med en tydlig melodi, gärna så att de också transcenderar, där röster flätas samman och svävar ut i rymden. Tamilrötter som möter Londongatornas sound och beats. Visst exotiserar jag förmodligen då jag låter mig glida iväg med låtar som ”Tell me why” på senaste skivan Maya, men trots det så saknar jag dem här.

Låten ”Bad Girls” släpptes redan för ett par år sedan och funkar fortfarande bra, samma gäller ”Sexodus” och några till. Det är hyfsat ansträngande att lyssna på Matangi i ett sträck just eftersom melodierna frånvarar. Å andra sidan kan man ofta må bra av att utsättas för ljud och det får man här. Matangi är ett okonventionellt album som saknar rädsla och kommersiella strategier. M.I.A. gör vad hon vill, hennes musik är revolt, och det är egentligen skönast så.

Det finns de där albumen som korrelerar direkt med ens känsloregister. Mark Kozelek & Desertshore är ett sådant. Kozelek sjunger om en kvinna, Mariette, som ville ha barn med honom och ville dela sitt liv med honom.

Låten ger inget svar på om det blev så men är en glipa in i ett liv. Detsamma gäller ”Hey you bastards I´m still here” som berättar om hur han såg på filmen Papillon tillsammans med sin pappa. En film som gjorde ett intryck på honom vet texten berätta. Samma pappa förlorade sin bror i Pearl Harbor får vi höra i ”Brothers” som handlar om Marks far och farbröder. En av dem, en god familjefar, dog i cancer vid en rätt hög ålder.

I den stilen håller det på, den ena fina historian efter den andra. Ögonblick ur ett liv. Historia och framtid som möts i den punkt som utgörs av en människa.

Albumet är som en novellsamling och låtarna är melankoliska och sanslöst vackra. Tonerna glider omkring och håller upp historierna. Utan skönhet kunde de torftiga livsödena vara tunga att bära. Det får en att reflektera kring hur många sidor en människa består av. Än röker man på med en flicka i Köln eller Katowice, än är man smärtsamt bunden till sin familj, man skriver låtar, man gråter sig torr och sömnlös över sina vänners död, känner med vännens familj som blivit faderslös. Osökt går tankarna till egna livshistorier som är tunga att beröra.

Bräcklig är den, tillvaro. Det här är musik som skingrar mörkret men som inte kommer med någon bedräglig tröst.

Mark Kozelek gjorde sig till ett namn på nittiotalet med bandet Red House Painters men jag tycker att han under eget namn eller med bandet Sun Kil Moon har utvecklat ett popberättande som förtjänar mer än ett erkännande i marginalen. Desertshore utgörs faktiskt av Red House Painters gitaristen Phil Carney och Sun Kil Moon trummisen Mike Stevens.

Jag har svårt att tänka mig mera angelägen och vacker pop. Blandningen av indie, americana och litteratur gör det här till ett av årets album för mig. Dessvärre är det oerhört svårt att få tag på i fysisk form.

Jag för min del undrar vad det blev av Mariette och hoppas att hon hittade någon mindre rotlös att älska. Fast sådant väljer man ju inte själv. Hennes kärlek finns hur som helst bevarad i en sång. Kanske är det ett slags kärlekssvar?

I skivarkivet på Yle går man i allmänhet inte och letar på måfå om man skulle hitta nånting trevligt i musikväg. Hit kommer redaktörerna vanligtvis efter att de har letat efter något specifikt vid sin dator.

Skivarkivets utbud är stort och skivorna är inte i t.ex. alfabetisk ordning eller enligt genre, så man måste veta vad man är ute efter då man går dit. Skivorna har en nummerkod, som de har fått enligt när de har skaffats till arkivet. Redaktörerna söker fram musiken via Metro, som är Yles interna datasystem där ljud- och bildarkivet finns

Långt över en halv miljon inspelningar

De äldsta skivorna i Yles skivarkiv är från tidigt 1900-tal, och då talar vi om stenkakor. Skivarkivet fyller i nästa år 80 år och har för tillfället omkring 600 000 skivor och inspelningar. Största andelen är vinylskivor, som det finns 300 000 av, medan cd-skivornas antal nu är uppe i dryga 200 000. Resten av inspelningarna är magnetband, DAT-band, c-kasetter och 78-varvare/stenkakor.

Där finns en hel del unika inspelningar, som exempelvis ep-reklamskivor från tiotals år tillbaka, som tryckts i upplagor på hundra exemplar.

Det mesta digitaliseras

Musikinformatiker Aleksandr Lindholmär en av de 16 personer som arbetar i skivarkivet. Han berättar att Yles skivarkiv visserligen är stort men att Sveriges radio förmodligen har Nordens största arkiv, Grammofonarkivet, som har omkring 1,5 miljoner inspelningar. Också NRK har ett omfattande musikarkiv tillsammans med Nasjonalarkivet och deras inspelningar uppgår till 1,3 miljoner, där en stor del är i digital form. Också Yles skivarkiv digitaliseras i rask takt, såväl gamla rariteter på vinyl som alla nya cd-skivor som kommer in.

- Yles skivarkiv är en brukssamling, där alla skivor utom stenkakorna är i flitig användning, betonar Aleksandr.

Då skivorna används slits de och därför är det viktigt att det mesta digitaliseras så att redaktörerna kan använda musiken digitalt.

Tunga vinylskivor

I skivarkivet är det svalt, ca 12 grader, och luftfuktigheten ligger på 45%. Nutidens cd-skivor är inte speciellt känsliga men magnet- och kassettbanden behöver rätt luftfuktighet och en låg temperatur, och vinylskivorna mår också bättre i svalare omgivning.

Skivarkivet finns för tillfället i fjärde våningen i en byggnad som heter Radiohuset, men det finns planer på att flytta hela patrasket till en annan byggnad. Men ett skivarkiv sätter man inte var som helst: vinylskivorna och vagnarna de ligger i, väger såpass mycket så det är tvivelaktigt om byggkonstruktionerna håller.

- Det är möjligt att källaren är vår nästa adress, säger Aleksandr med ett skratt.

Varje vecka utökas skivarkivet med tiotals nya skivor. Skivarkivets musikinformatiker följer med musik som kommer ut på marknaden och dessutom styrs anskaffningen av musikredaktörernas önskemål. Inhemska skivförlag och artister erbjuder naturligtvis också sina alster.

Åländska Högtryck har kilat förbi alla andra och toppar Danslistan. Efter 15 veckor på listan blev det bingo för Min stund på jorden. Bandmedlemmarna med solisten Ramona Nordberg i spetsen jublar och tackar för alla röster!

- Det känns ju otroligt roligt och vi är jätte glada över första platsen. Kul att vi lyckades nå toppen! Tänk vad härligt att så många har röstat på oss, säger Ramona när hon vaknade upp till den glada nyheten i morse.

Min stund på jordenär titelspåret på årets skiva med ålänningarna och låten har redan etablerat sig hos danspubliken.

- Den har en fin danstakt som många tycker om, och jag tror att texten tilltalar, säger Ramona.

Andra låtar som folk brukar önska på spelningarna är Bröllop i byn, På riktigt och så Brevet, naturligtvis. Ramona Nordberg låg inne i hela 50 veckor på dåvarande Vegalistan med den låten. Det var åren 2008-2009. Lokalradion på Åland har spelat låten rätt flitigt under åren.

Det var också år 2009 som planeringen av en uppföljare till första albumet Här och nu började ta fart. Högtryck hade nått utanför Ålands gränser redan tidigare tack vare tävlingarna Stjärnskottet, Guldmicken och Melodirazzian, men sommaren 2009 gav ännu mer synlighet bland annat tack vare Fångad av en sång på FST.

Det tog sin tid, men i våras kom äntligen albumet Min stund på jorden.

Högtryck har ändå hela tiden varit ett hobbyband. Familj och andra arbeten tar sin tid. Men spelningarna rullar på.

- Höst och vinter är väl inte högsäsong för dansbandssvängen, men vi håller nog i gång med lite julfester och andra hippor, säger Ramona och berättar att spelkalendern för nästa sommar börjar vara ganska fullbokad.

Just nu väntar i alla fall julfesterna ute på Åland och sen droppar det in förfrågningar nu och då.

- Dom bästa spelningarna är väl där det är en dansant publik och när dom tycker om det dom hör. Då trivs både dom och vi, konstaterar Ramona.

Häng med i röstningen på Danslistan!
I Vega på söndag kl. 14.06 och tisdag kl. 13.03.

Min musik på Radio Vega är programmet där du som gillar populärmusik själv får välja den musik som spelas. Hela Yles stora skivarkiv står nu till förfogande.

Hittills har lyssnarna kunnat välja mellan några tusen låtar, men från och med nu är det fritt fram att botanisera bland titlarna i hela Yles musikarkiv, en inte alltför liten skattkammare på omkring 600-tusen skivor och inspelningar.

I Min musik har lyssnarna nu all chans i världen att få sådan musik spelad i Radio Vega, som inte annars hörs på kanalen

Min musik är din musik

Camilla Kivivuori är redaktör för programmet sedan fyra år tillbaka och är ivrig över att få in nya låtlistor.

– Jag hoppas och önskar dels att verkliga musikdiggare ska aktivera sig och leta fram musik som de vet mycket om och kanske kan berätta trivia och intressant fakta om. Dels hoppas jag att också de som inte är så insatta i fakta om musik ska känna sig hemma, och spela musik som betyder mycket för dem. Om det är frågan om kära minnen eller roliga incidenter, som är förknippade med musiken, spelar ingen roll.

Lyssnarna har önskat att skivarkivet öppnas

Mika Kosunen, som är programchef på Yle Radio Vega, är nöjd över att på det här sättet kunna tillmötesgå lyssnarnas önskemål.

– Under det gångna året har musiken i Yle Radio Vega varit i fokus. Vi har diskuterat med lyssnarna, utfört en omfattande musikundersökning och tagit del av kommentarer och förslag. Ett önskemål från lyssnarna har varit att vi kunde öppna upp vårt stora musikarkiv ännu mer. Det har vi nu gjort.

Gör en lista på webben

– Via svenska.yle.fi/minmusik kommer man in i Yles skivarkiv (fono.fi). Där kan man söka enligt låttitel och artist. Dessutom finns där möjlighet till avancerad sökning enligt kompositör, arrangör, språk, inspelningsår, musikgenre eller något visst tema såsom krig, hav, skog, barn och så vidare, berättar Camilla.

– I Min musik har lyssnarna nu all chans i världen att få sådan musik spelad i Radio Vega, som inte annars hörs på kanalen.

Min musik sänds i Yle Radio Vega på måndagar kl. 19.30 med repris söndagar kl. 8.05.

Gör en låtlista här!

Läs också:
Skivarkivet är en skattkammare
Min musik: Maria Wallin
Önska klassisk musik i Musikväktarna

Jag bor på Kimitoön och har ett administrativt jobb inom social- och hälsovården. Jag är bor på landet och är mamma till en musiker och en abiturient.

Till min glädje har jag märkt att mina barn lyssnar till samma slags musik som jag gjorde i deras ålder.

Musiken tillför tillvaron en underbar krydda och musiken kan göra vardagen till en fest! Den musik som man lyssnade på i ungdomen följer ofta med resten av livet och man går ständigt tillbaka till den. För min del betyder det 1970- och 1980-tals musiken, både lugnare låtar och rivig rock`n`roll.

Många av artisterna har Maria sett live, och till exempel då det gäller Bruce Springsteen är hon speciellt förtjust i hans sätt att ta sin publik.

Måndagen den 18.11 kl 19.30 och söndagen den 24.11 kl 8.05

YOU CAN CALL ME AL
Paul Simon

BREAKTRU
Queen

HEY JUDE
Beatles

BROWN SUGAR
Rolling stones

ÖPPNA LANDSKAP
Ulf Lundell

NO SURRENDER
Bruce Springsteen

BROTHERS IN ARMS
Dire straits

MONEY
Pink Floyd

ÄNGELN I RUMMET
Eva Dahlgren

SAILING
Rod Stewart

Gör en låtlista här

Tema för Musikfestspelen Korsholm 2014 är " Nordiskt perspektiv". Det handlar allltså om nordisk musik och nordiska kompositörer som Edvard Grieg, Carl Nielsen, Wilhelm Stenhammar, Lars-Erik Larsson, Joonas Kokkonen och Per-Henrik Nordgren.

Musikfestspelen Korsholm i år lockade tio procent fler besökare än året innan eller drygt 5 900. Biljettintäkterna ökade med 10 procent. Plusresultatet för 2013 blev drygt 17 430 euro.

- Vi lyckades locka nya åhörargrupper med konserten i Rewell center och trapphuskonserten i stadshuset, säger styrelseordförande Bo Kronqvist.

- Nu hoppas vi att storföretagen i regionen bjuder sin personal på en konsert och att också företagens utländska gäster hittar Musikfestspelen Korsholm 2014 , säger verksamhetsledare Monica Johnson.

- Vi siktar också på att utveckla ett bestående samarbete med Umeå och hitta internationella samarbetspartner, säger Johnson.

Konsertprogrammet 2014 upptar cirka 25 konserter, och cafékonserter med "open stage" för unga musiker. Regionkonserterna hålls i Storkyro, Kristinestad, Nykarleby, Seinäjoki och sannolikt Jakobstad ifall staden bjuder in Musikfestspelen

Musikfestspelen Korsholm 2014 pågår 30.7-6.8. Verksamhetsåret öppnas tillsammans med stadsorkestrarna i Vasa och Seinäjoki den 13 och 14 mars.

Sigfidsson fortsätter med arbetet som ledare

Konstnärlig ledare för åren 2013-2015 är pianisten Henri Sigfridsson.

- Jag trivs med uppdraget, men det kräver mycket arbete, säger Henri Sigfridsson.

Temakompositör 2014 är Sebastian Fagerlund som ska komponera ett nytt verk för Musikfestspelen.

Sakari Oramo leder Mellersta Österbottens Kammarorkester i öppningskonserten i Korsholms kyrka den 30 juli.

Bland musikerna finns violinisten Cecilia Zilliacus, klarinettisten Christoffer Sundqvist, cellisten Peter Hörr och cellokvartetten Rastrelli.

Det kompletta konsertprogrammet presenteras i januari.

Det har funnits stunder då jag lidit av sömnproblem som tvingat mig mot pillerburken. Atarax är ett piller som tacklar det centrala nervsystemet och som får en att vakna upp dåsig. Kemisk sömn gör verkligheten dimmig och jag kommer att tänka på det här då jag hör brittiska bandet Patterns som tveklöst går en fin framtid till mötes.

Bandet från Manchester låter som ett gränsland, de låter som en sen hemmafest då man sitter i mörkret och dåsar ut festen, fortfarande drickandes tillsammans med vänner. De låter som en plötslig våg av skönhet som söker sig in i världen, de är som ett filter mellan världen och en själv; en poetisk kategori som världen kan upplevas genom. Patterns låter som då luften fladdrar.

Bandets debutalbum Waking Lines kunde kanske beskrivas i poptermer som shoegaze, dronepop, som något slags fusion mellan elektronisk musik och gitarrdriven indie. I själva verket består albumets delar av såväl fältinspelningar, bland annat av klockor som bandet hittade i ett kloster och elektroniska pålägg. Det är fråga om ett gitarrband som samtidigt bygger ut sitt sound med alla tänkbara vackra ljud. För ja, Walking lines, är ett väldigt vackert album.

Jag tänker sällan detaljerat på poesi då jag lyssnar på pop, däremot nog generellt. Jag anser ofta, slarvigt kanske, att ett band låter poetiskt men på det här albumet slås jag av hur en flytande bakgrundslöst kan ha samma betydelse för låthelheten som ett par välvalda ord kan ha för själva rytmen i en dikt, hur ett ljud kan motsvara ett vackert ord.

Bandet vill uttryckligen undvika ett linjärt berättande med sina texter. Istället har man anspråk som påminner om surrealisternas, att göra musik som är som en dröm som man som lyssnare känner igen sig i samtidigt som den är en främmande. Det här är en beskrivning som jag nog kan köpa. Trots att jag upplever mig hemma i bandets ljudvärld, mycket eftersom de rör sig i den reflekterande, introverta popens spår, så finns det en öppenhet i musiken som skiljer dem från de band som bara stirrar ner på de egna skorna. Hur man bygger upp soundet har mycket att göra med min upplevelse men främst tror jag att det handlar om att bandet låter sina känslor flöda, de vill nå fram till lyssnaren, beröra henne. Att melodierna är fina och refrängerna stora och temana intresseväckande spelar starkt in här. Till exempel handlar ”Our Ego” om användningen av psykedeliska droger i psykoterapin på 1960-talet.

Samtidigt, det här är perfekt musik att dela med någon eller några speciella människor, ett litet universum att dra sig tillbaka till.

Avslutningsvis bandets cover på All Saints "Pure Shores".

Ensamhet är ett som ett själsligt rum som människan ofta försöker fylla med något. Detta något är ofta öl, sprit och kärlek. Sådant som åtminstone tillfälligt hjälper en att bedra sig om livets villkor och riktning. Musiken är full av beskrivningar av hur ensamheten känns. Bill Callahan har skrivit lyrik som målar fram ensamheten på ett ovanligt fräscht och innovativt sätt.

Callahan är en amerikansk singer-songwriter och han har redan gett ut album i tjugo år. Han har gått från experimentell musik till något som jag skulle vilja beskriva som musik som jag kan tänka mig att människan kunde vilja ligga till, så souligt med en loj funkig känsla är musiken på Dream river. Lyriken, som det här finns skäl att komma till, torde ändå förvrida kärleksstämningen en aning. Då Callahan sjunger om hur han vill älska med ”a careless, careless mind/who care´s what´s mine?” samtidigt som en grumlig elgitarr mal på vet jag att det låter mäktigt men vet inte om jag vill veta vad det betyder. Kontrasten mellan den milda sången och de kluriga orden gör det här till något utöver det vanliga.

Inledande ”The sing” igen är en avskalad historia och fångar in den redan nämnda ensamheten enligt en fri tolkning av Occhams principer om att förenkla, att i det här fallet inte använda för mycket språk för att säga det som man vill säga. ”The only words I´ve said today are beer and thank you”
Beer… /Thank you / Beer…
Thank you
Beer…
Jag tycker det här är det bästa I lyrikväg jag hört på mycket länge. Något komplext sägs med två ord.

Musiken är svårbestämbar. Kanske är det inte viktigt att bestämma den? Ibland tänker jag jazz, ibland soul med den nämnda slappa funkigheten. Samtidigt finns såväl indie- och folkrock där hela tiden och allting flätas ihop till en melankolisk helhet. Tvärflöjt och elgitarr, ibland en ensam fela, skapar underströmmar av vemod som bär upp Callahans berättelser och han själv sjunger med lugn och stämningsful röst. Av någon anledning kommer jag att tänka på någon video där Sade står vid ett regnigt fönster och tittar ut. Callahan kunde gott stå och dricka och sjunga vid ett fönster. Å andra sidan sjunger han om hur han i en hotellobby ser ut ur ett fönster som inte finns där. Istället ser han på mattan och stolarna.

Det här är en skiva som plockar fram skuggor ur människosjälen och som trots sin brist på positiva beskrivningar eller glättiga sound på något märkligt sätt lyckas göra en rätt glad.

Helène Nyberg är igen aktuell på Danslistan. Hon är veckans nykomling och placerade sig genast bland topp-3. Låten Lys stjärna lys är nyskriven för hennes julskiva och ingår i Årets stora julkonsert turné som åker runt i svenskfinland just nu.

För melodin står Thomas Enroth och texten är skriven av Thomas Lundin, som också han är en av artisterna i julkonserterna.

Henrik Åberg, Sveriges Elvis, är tredje hjulet under vagnen som åker runt från öst och väst till norr. Kapellmästaren är Thomas Enroth.

Ett dussin spelplatser står på turnéprogrammet och mycket är redan slutsålt.

Till en fader

Helène var den första Guldklass-medlemmen på dåvarande Vegalistan. Låten Till en fader fick ett rekordantal veckor inne på listan och blev också Helènes stora hit. I juni 2011 hade låten legat på listan i över två år och åkte då in i vår Guldklass.

På Danslistan var Helène aktuell tillsammans med Henrik Åberg med låten Ett litet ljus tidigare i år. Just nu ligger också Henrik inne på Danslistan med låten Hemma igen.

Tryggare i söndagsskolan

Helène har alltid älskat musik och att sjunga. Redan som 5-åring uppträdde hon på söndagsskolans julfest med Tryggare kan ingen vara. I skolan fortsatte sjungandet och som 15-åring fick hon första solisterbjudandet av några killar som hade startat ett popband hemma i Terjärv.

På 80-talet blev det poplåtar med bandet Cha-Cha och några år senare country som solist i österbottniska Country Life och som duo tillsammans med Sonja Biskop.

Det var först år 2002 som dansbandsmusiken kom in i Helènes liv. Hon blev solist i dansbandet Maxell´s och det blev både danstillställningar, tävlingar och TV för dem.

Maxell´s hade då också en ung ny keyboardist - Thomas Enroth.

Och resten är historia, brukar man säga.... Tillsammans med Thomas ägnar Helène nuförtiden mycket av sitt liv åt musiken och sången. Samarbetet med Lasse Berghagen har burit frukt och resulterat i både fina låttexter, konserter och en varm vänskap.

Helène är alltså veckans nykomling på Danslistan och ligger på tredje plats. Tätt efter Lasse Stefanz och Högtryck, som toppar listan.

Häng också du med i röstningen på Danslistan!
I Vega på söndag kl. 14.06 och tisdag kl. 13.03.

Missade du någon av artisterna, intervjuerna eller programmet vi hade på Kampen i år? Nou hätä, ta en titt på bilderna.

Norlie & KKV

Norlie & KKV uppträdde på onsdagen både i Kampen och på Svenska Talande Klubben.

Gäster

Tatuerade kvinnor, rockstjärnor, komiker, finska rap-artister.. Allt möjligt folk!

Satin Circus

Dessa älskade gossar lockade till sig flickor som väntade i timtal på deras uppträdande! Det började till och med brinna i publiken medan de sjöng.

Frida & Kjell vaxar ben

Frida och Kjell vaxade varandras ben på scenen.

Killer Aspect

Killer Aspect bjöd på fin livemusik!

The Blanko

Cajón och gitarr, Pauli och Jarkko från The Blanko uppträdde på fredagen.

Dan äter larver & får en Satin Circus fan att göra likadant

Förutom att Dan åt upp en hel del äckliga saker som kattmat och larver så fick han även en flicka ur publiken att glufsa i sig larver.

Petski blir kroppsmålad

Kroppsmålning på världsmästarnivå!

Humpsvakar krashar direktsändning

Dessa humpsvakar krashade vår direktsängning.

En kompott av personliga och fina röster har Olavi på sin låtlista - allt från Lill Lindfors och Louise Hoffsten till De tre tenorerna och Elaine Paige. Han tycker låttexterna är viktiga, för då man lyssnar hur artisten tar sig an texten avslöjas om han/hon faktiskt ger järnet.

Olavi Söderström bor i Helsingfors numera efter att ha bott i Sverige halva sitt liv och arbetat inom sjukvården. Ursprungligen kommer han från Dalsbruk,

Musikintresset kom redan med modersmjölken, berättar han. Han växte upp i en familj som var mycket för teater, sång och musik.

- Jag lyssnar dagligen på radion på olika musikprogram. Jag är allätare och gillar allt från opera till pop.

Måndagen den 25.11 kl 19.30 och söndagen den 1.12 kl 8.05

HEJ CLOWN
Jan Malmsjö

EN MAN I BYRÅN
Lill Lindfors

SAKTA VI GÅ GENOM STAN
Monica Zetterlund

ÄLSKA MIG
Ainbusk

ÄNGLAHUND
Hasse Andersson

DU ÄR MIN MAN
Helen Sjöholm

HÖSTVISA
Cumulus

NEW YORK, NEW YORK
Frank Sinatra

GRANADA
The three tenors (Domingo, Carreras, Pavarotti)

HEMMA IKVÄLL
Louise Hoffsten

MEMORY
Elaine Paige

ANTHEM
Tommy Körberg

ÄR DU KÄR I MEJ ÄNNU KLAS GÖRAN
Lill-Babs

Kartellen och Timbuktu släpper kontroversiell låt som skapar het debatt i Sverige.

... Piskan viner tills vi går passgång, dunkar Jimmie gul och blå hissa i en flaggstång.

Svarta Duvor & Vissna Liljor av Kartellen och Timbuktuär en starkt politisk låt som svingar svärd, eller snarare järnrör, åt både höger och vänster. Även om de går åt såväl Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt så lynchar de helst Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson.

Sebbe Staxx (Kartellen) och Jimmie har otalt från tidigare, då Sebbe efter att ha twittrat om hur han ville tortera och döda partiledaren dömdes för olaga hot. Sebbe säger att han inte menade allvar med mordhotet, och verkar fortfarande inte ta det så värst hårt om man lyssnar på hans raprader i Svarta Duvor & Vissna Liljor: "... det var någonting de sa att jag mordhotat Jimmie. Heh. Sebbe fucking Staxx gör vad han vill. Så Säpo är ni med här kommer ett hot till."

Kungsgatan med Soran, hade jag varit med hade jag tagit järnröret och lagt dem i koma alla tre. Fuck SD med Jimmie i spetsen, sänker en sänker två, ja då springer nog resten.

Sebbe säger åt SVT att låten är direkt riktad mot Sverigedemokraterna, och det går nog inte att ta miste på heller.

Trots de beskrivande raderna så säger rapparen att det inte ska ses som ett direkt hot, utan ett mer metaforiskt sådant.

Jimmies stabschef Linus Bylund har också kommenterat låten.

- Det är inte så oväntat att Sebastian från Kartellen gör sånt här, men jag är lite förvånad över att Timbuktu faller till den här låga nivån, säger han till SVT.

Vad tycker du, går rapparna för långt med låttexten?

Källa: PSL